Fortsätt till huvudinnehåll

Wynja

Idag har jag skrivit klart ett "brev" i min nya brevkurs i runor och runmagi. Jag avslutade nyligen en runresa med mina helgkurs-elever men hoppar rakt in i nästa resa. Egentligen överlappade de varandra och jag levde med både Feh och Gifu samtidigt, innan dess med Dagaz och Gifu eftersom att det tar längre tid att skriva dessa brev än jag la på varje runa i runresan. Mina helgkurselever ligger alla lite efter mig, vilket var meningen och är som det ska, och gör fortfarande sina runresor.

Jag trodde ett tag att jag inte skulle påverkas av runornas energier när jag skriver dessa brev, eller jag kanske hoppades att få en paus efter Feh... Men icke sa nicke!
Just nu ligger jag som sagt i slutfasen på ett brev, det om Wynja - glädjerunan, jag har skrivit allt och ska redigera och lägga till lite bilder innan jag skickar ut det till mina elever.

Jag tänkte som sagt inte alls på att jag påverkades av runorna energier fortfarande, men sen i torsdags så var jag hos en väninna som har en liten son och han gav mig en enorm dos av wynjas positiva energier.
Och nu sitter jag här hemma och tänker tillbaka på veckan som varit och inser att jag har gått igenom ett skifte under veckan. Jag har sett flera människor med nya ögon, jag har sett hur jag förut var naiv och trodde att de var på ett sätt, för att jag ville att de skulle vara så... goda. Och jag har sett hur den synen har växlat och att jag nu ser de för vilka de är - utan de förutfattade meningar jag hade förut. Förut såg jag några av de med ett barns naivitet och godtrohet medan jag såg ett par andra med oerhört kritiska ögon fyllda av alla mina socialt ärvda och förvärvade fördomar. Nu ser jag istället alla med klara ögon, med en blick fylld av både erfarenhet och (lite större) visdom. Jag har släppt en del av naiviteten och många av fördomarna och de förutfattade meningarna.

Bild lånad från sportamore.se

Tack Wynja! 💛

Vandra i skönhet,
vandra i glädje,
Koala

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Runceremoni Reid med Trumresa

För en vecka sen, onsdag den 13 juni, var det dags för min fjärde öppna ceremoni. Det var den första ceremonin som jag hade fått till mig skulle äga rum inomhus, jag hade funderat på om det kanske skulle regna den aftonen när vi skulle resa med Tors runa och på dagen gjorde det faktiskt det. Om det gjorde det under själva ceremonin kan jag inte riktigt minnas men det var skönt att ha ceremonin inomhus. För ceremonin hade jag hyrt Timmerstugan i Stortorpsparken i Trångsund (Huddinge). Jag hade bara kikat in i den innan jag hyrde den och då såg den rymlig och stor ut, men när jag kom dit såg jag att det var fler bord och stolar än jag hade förstått innan. Den är helt klart som klippt och skuren för kalas för barn med stora familjer. Som tur var så var jag där en timme innan ceremonin skulle börja och jag flyttade runt bord och stolar för att skapa så mycket golvutrymme som möjligt. Att flytta runt allt var inga större problem, men däremot fick jag inte ut så mycket av utrymmet som ja...

Vintersolståndet - Att dra en årsruna

Idag vill jag dela med mig av min viktigaste ritual för denna högtid: Att dra en Årsruna .     En årsruna talar om flera saker, den talar om vad nästa år kommer ha för tema. Den talar om vad som kommer vara i fokus och vad Du ska hålla för fokus under året. Och under det kommande året kommer du som drar en årsruna få uppleva många, om inte alla, runans olika sidor. Du kommer få uppleva de bra och de mindre bra, de inre prövningarna likaväl som de yttre. Du kommer se runan i allt som sker runtomkring dig.   I år har jag haft Wynja – glädjerunan – som årsruna. Det kan låta underbart och toppen men runan har också prövande sidor. I Wynja finns det naiva barnet likaväl som livsglädjen och att kunna se skönheten i världen och i livet. Det är det fokus jag har försökt hålla när saker känts svåra, jag har försökt att se skönheten och välja utifrån glädje. Och det har verkligen behövts eftersom jag har fått återuppleva och lära mig en del av barndomens misstag och p...

Pendel - pendelkarta

Jag bor i ett höghus med sju våningar + källare och som empat är det verkligen inte det lättaste. Jag får ofta känslor från ingenstans och även fysiska symptom som inte är mina. Hur vet jag att detta inte är mitt? Jo för att det försvinner när jag går hemifrån. En del försvinner inte med en gång men om jag sover borta en natt så brukar jag vakna där på morgonen och förundras över hur annorlunda jag mår jämfört med hemma, speciellt om jag som förra helgen sov hos någon som bor i hus utan grannar tätt inpå - med bara värdinnan och hennes katt. Hemma kan jag uppleva allt från humörsvängningar till smärtor i olika delar av kroppen och jag har till och med drabbats av depressiva tankar och melankoli som jag bokstavligen känt att jag måste springa ifrån (ut på promenad, helst ut till skogs) för att jag upplever att de ju inte kan vara mina. När jag sen kommer tillbaka hem så är jag beredd på att dessa energier ska finnas där och det är lite lättare att hålla de på avstånd men när jag slapp...