En runhäxas vardag

Inför fullmånen i september, fredagen den 13, möttes vi strax innan skymningen för att utföra dela vattenrunans runceremoni. Vi satt på en brygga mitt i en sjö, med altaret mellan oss. Vi hade med oss vatten som vi hällde i skålar och kristaller som vi la däri. Runan vägledde oss sen in i meditativt tillstånd där vi fylldes med en varsin känsla vars kraft vi skulle dela med oss av till andra genom vattnet och kristallerna som laddades i våra händer. Lite av vattnet gav vi till sjön som tack, vad varje deltagare gjorde med sina kristaller efter ceremonin var upp till var och en. En av mina ligger i min amulettpung som jag alltid bär med mig, den andra har jag gett till en väninna som verkligen behövde den. Den känslan som fyllde mig var frihet. Friheten att bryta barriärer och tänja på gränser. I meditationen simmade jag i vattnet med vattnets väsen, jag bröt ytan och flög i luften med fåglar och sylfer, jag landade i trädkronor och blev ett med jorden, jag andades ut med bladen oc

Strax efter nymånen i slutet av augusti var det dags för Människorunans runceremoni. Den här runceremonin bjöd på en trumresa där vi besökte en plats - i detta fall ett vikingatida gravfält - och fick möta platsens väsen och historia. Alla deltagare hade olika upplevelser men vägleddes tillsammans. Jag ledde resan genom tid och rum, bakåt för att landa i olika tidsåldrar och sen framåt för att komma tillbaka till här och nu. Vi har utomhus mitt på dagen, deltagarna låg på marken intill ett röse under den strålande solen. Vi hade verkligen tur med vädret. Jag tog inga bilder, och även om deltagarna gjorde det så vill jag inte dela deras bilder utan deras tillåtelse. Min vackra trumma fick följa med, min örntrumma - vägvisaren. Vi får se om det blir någon mer trumresa/själsresa på denna vår resa genom Utharken, eller om det var den sista för den här gången. Jag rekommenderar starkt att lära känna en plats genom en resa till mellanvärlden. Gå till platsen, öppna en cirkel, sä

Under fullmånen i augusti var det dags för Runceremoni Eh - möt häxan i dig. Eh, eller hästrunan som den ofta heter, är runan för resor mellan världarna. Och i den här ceremonin bjöd Eh på en ovanlig resa där vi fick träffa vårt magiska ursprung, en aspekt av oss själva där vårt magiska jag föddes eller startade. Till denna resa använde vi oss av speglar för att bokstavligen se den aspekten av oss själva i spegeln. Lite som "Spegel, spegel på väggen där, visa vem häxan i mig är", fast lite mer invecklat än så. 😉 Jag öppnade som vanligt en cirkel och vi ljudade runorna tillsammans och sen hästrunan för att välkomna den till cirkeln för att leda oss i ceremonin. Deltagarna fick sitta mitt emot sin spegel så att de kunde se ansiktet som minst och som mest hela kroppen - beroende på storlek på spegel. En av deltagarna hade med sig en fickspegel, eftersom att jag hade glömt specificera storlek innan, så han fick istället sätta sig vid en spegel som satt på en av väggarna.

Den ceremonins fokus var ett gemensamt fokus på Det heliga maskulina (Tyr) och Det heliga feminina (Bjarka). Tyr är här mannen, det maskulina, det handlingskraftiga, modet, beskyddaren. Inget patriarkaliskt tjafs utan renhjärtade maskulina energier. Det heliga feminina är här Bjarka, det moderliga, det omtänksamma, omvårdande, empatiska, den närande modern. Jag är absolut för jämställdhet, men jag är inte för jämställdhet mellan patriarkatet och det feminina, för det tror inte jag är möjligt, helt enkelt för att patriarkatet står för egenskaper som girighet, själviskhet, ego - och såna egenskaper kan inte konsten att kompromissa. Istället är jag för en jämvikt mellan det heliga maskulina och det heliga feminina som kompletterar varandra och som båda vill det bästa för både varje individ och samhället i stort. I denna ceremoni fick hälften av deltagarna iklä sig Tyr och hälften Bjarka. Ceremonin var en ceremoni med sejd där vi ökade energierna för att sen rikta de dit de behö

Oj oj oj vad länge sen det var jag bloggade. Min (förra) dator gick kaputt i början av sommaren och sen när jag lyckades få hem en ny så var det semester och sen skulle jag lära mig den nya datorn och hitta alla gamla lösenord mm. Puh! Vilken process! Den här högtiden, eller årsceremonin, vart ju ett tag sen nu och vet ni att jag mindes till en början nästan ingenting. Jag försökte hitta foton för att stödja minnet men jag tog visst inga alls. Jahapp. Innan firandet så pratade vi i cirkeln om att sätta upp en "maypole" och dansa runt, men det gjorde vi aldrig utan som jag minns det så hade en av cirkelmedlemmarna med sig lite olika sigill som hon gjort som vi fick testa. Eftersom det inte var mina sigill utan hennes så känns det inte helt ok att dela mer information om just det. Som vanligt så åt vi en bit mat tillsammans, vi hade knytis och satt utomhus till skogs. Riktigt mysigt minns jag det som. Vi delade också en ceremonidryck som en annan av medlemmarna hade gjort