Runceremoni Lagu - Vattenmagi, 13 september

Inför fullmånen i september, fredagen den 13, möttes vi strax innan skymningen för att utföra dela vattenrunans runceremoni. Vi satt på en brygga mitt i en sjö, med altaret mellan oss. Vi hade med oss vatten som vi hällde i skålar och kristaller som vi la däri. Runan vägledde oss sen in i meditativt tillstånd där vi fylldes med en varsin känsla vars kraft vi skulle dela med oss av till andra genom vattnet och kristallerna som laddades i våra händer. Lite av vattnet gav vi till sjön som tack, vad varje deltagare gjorde med sina kristaller efter ceremonin var upp till var och en. En av mina ligger i min amulettpung som jag alltid bär med mig, den andra har jag gett till en väninna som verkligen behövde den.

Den känslan som fyllde mig var frihet. Friheten att bryta barriärer och tänja på gränser. I meditationen simmade jag i vattnet med vattnets väsen, jag bröt ytan och flög i luften med fåglar och sylfer, jag landade i trädkronor och blev ett med jorden, jag andades ut med bladen och blev en del av solen strålar som återigen träffade vattnet. Härligt är bara förnamnet på den upplevelsen. 💙💙

Nästa runceremoni blir Ing den 5 oktober. Kom och trumma kraftrunor med mig.

Facebook: Koalas ceremonier

Vandra i skönhet,
i vandrar med runorna,
Koala

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Runceremoni Reid med Trumresa

För en vecka sen, onsdag den 13 juni, var det dags för min fjärde öppna ceremoni. Det var den första ceremonin som jag hade fått till mig skulle äga rum inomhus, jag hade funderat på om det kanske skulle regna den aftonen när vi skulle resa med Tors runa och på dagen gjorde det faktiskt det. Om det gjorde det under själva ceremonin kan jag inte riktigt minnas men det var skönt att ha ceremonin inomhus. För ceremonin hade jag hyrt Timmerstugan i Stortorpsparken i Trångsund (Huddinge). Jag hade bara kikat in i den innan jag hyrde den och då såg den rymlig och stor ut, men när jag kom dit såg jag att det var fler bord och stolar än jag hade förstått innan. Den är helt klart som klippt och skuren för kalas för barn med stora familjer. Som tur var så var jag där en timme innan ceremonin skulle börja och jag flyttade runt bord och stolar för att skapa så mycket golvutrymme som möjligt. Att flytta runt allt var inga större problem, men däremot fick jag inte ut så mycket av utrymmet som ja...

Läs mer

Vintersolståndet - Att dra en årsruna

Idag vill jag dela med mig av min viktigaste ritual för denna högtid: Att dra en Årsruna . En årsruna talar om flera saker, den talar om vad nästa år kommer ha för tema. Den talar om vad som kommer vara i fokus och vad Du ska hålla för fokus under året. Och under det kommande året kommer du som drar en årsruna få uppleva många, om inte alla, runans olika sidor. Du kommer få uppleva de bra och de mindre bra, de inre prövningarna likaväl som de yttre. Du kommer se runan i allt som sker runtomkring dig. I år har jag haft Wynja – glädjerunan – som årsruna. Det kan låta underbart och toppen men runan har också prövande sidor. I Wynja finns det naiva barnet likaväl som livsglädjen och att kunna se skönheten i världen och i livet. Det är det fokus jag har försökt hålla när saker känts svåra, jag har försökt att se skönheten och välja utifrån glädje. Och det har verkligen behövts eftersom jag har fått återuppleva och lära mig en del av barndomens misstag och p...

Läs mer

Pendel - pendelkarta

Jag bor i ett höghus med sju våningar + källare och som empat är det verkligen inte det lättaste. Jag får ofta känslor från ingenstans och även fysiska symptom som inte är mina. Hur vet jag att detta inte är mitt? Jo för att det försvinner när jag går hemifrån. En del försvinner inte med en gång men om jag sover borta en natt så brukar jag vakna där på morgonen och förundras över hur annorlunda jag mår jämfört med hemma, speciellt om jag som förra helgen sov hos någon som bor i hus utan grannar tätt inpå - med bara värdinnan och hennes katt. Hemma kan jag uppleva allt från humörsvängningar till smärtor i olika delar av kroppen och jag har till och med drabbats av depressiva tankar och melankoli som jag bokstavligen känt att jag måste springa ifrån (ut på promenad, helst ut till skogs) för att jag upplever att de ju inte kan vara mina. När jag sen kommer tillbaka hem så är jag beredd på att dessa energier ska finnas där och det är lite lättare att hålla de på avstånd men när jag slapp...

Läs mer

En runhäxas vardag

Leta i den här bloggen