Fortsätt till huvudinnehåll

Eh - hästrunan, mörkermåne


Jag lever mitt liv i runcykler och just nu vandrar jag med Eh - Hästrunan. Oftast, men inte alltid, håller jag en ritual eller ceremoni av något slag med varje runa jag vandrar jämte. Det blir mycket magi i mitt liv.
Ikväll när jag kom hem så satte jag mig bekvämt och lyssnade inåt och uppåt, kände ett tryck, en smärta och lät sen mitt medvetande släppa taget om den smärtan. Sen påbörjade jag en liten Runceremoni i min enskilda stillhet. Jag åkallade runorna och Hästrunan specifikt. Jag kände att mina förfäder som vandrat magins väg (shamaner, häxor mfl) samlades runtomkring mig och jag tog fram en av mina trummor och började trumma.
Det tog inte lång tid innan jag kände mig fyllas av deras andar en i taget, själ möter själ i en hjärtlig och intim hälsning bortom tid och rum.
Jag kan inte längre räkna de gånger jag mött mina förfäder på detta sätt, men skillnaden denna gång mot alla tidigare var att denna gång var det bara just förfäder. Jag har ofta mött mina förmödrar och sjungit medicinsånger med dem och jag har mött en handfull förfäder och fått hjälp av dem i mitt magiska arbete.
Denna gång samlades männen som gått före mig runt mig. Tre utmärkte sig och hade visdomsord att dela med mig, och en välkomnade jag att ta min kropp i besittning. Han ville visa mig sin väg, sina minnen och hjälpa mig att läka vissa delar av min kropp vars egenskaper och sårbarheter jag ärvt på min fädernesida.
Han sjöng med min röst medan han sträckte ut sin kropp i min, han visade mig styrka, stolthet, mod, välvilja, ödmjukhet och att man kan sträcka på sig i sin fulla längd utan att behöva se ner på någon hur lång man än gör sig eller ser ut att vara.

Jag känner ännu hans styrka i mina muskler, hans smidighet i mina senor och hans godhet i mitt hjärta.
Och trycket och smärtan jag hade känt var så gott som bortblåst. Kvar finns endast minnet av en smärta som aldrig var min.

Vid förra nymånen drog jag bl.a. det här orakelkortet inför det kommande månvarvet, ett månvarv som nu binds ihop och avslutas när vi ikväll går in i mörkermånens tid av reflektion.

Vandra i skönhet,
vandra med dina förfäders visdom,
Koala
Etiketter:

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Runceremoni Reid med Trumresa

För en vecka sen, onsdag den 13 juni, var det dags för min fjärde öppna ceremoni. Det var den första ceremonin som jag hade fått till mig skulle äga rum inomhus, jag hade funderat på om det kanske skulle regna den aftonen när vi skulle resa med Tors runa och på dagen gjorde det faktiskt det. Om det gjorde det under själva ceremonin kan jag inte riktigt minnas men det var skönt att ha ceremonin inomhus. För ceremonin hade jag hyrt Timmerstugan i Stortorpsparken i Trångsund (Huddinge). Jag hade bara kikat in i den innan jag hyrde den och då såg den rymlig och stor ut, men när jag kom dit såg jag att det var fler bord och stolar än jag hade förstått innan. Den är helt klart som klippt och skuren för kalas för barn med stora familjer. Som tur var så var jag där en timme innan ceremonin skulle börja och jag flyttade runt bord och stolar för att skapa så mycket golvutrymme som möjligt. Att flytta runt allt var inga större problem, men däremot fick jag inte ut så mycket av utrymmet som ja...
Skicka en kommentar
Läs mer

Vintersolståndet - Att dra en årsruna

Idag vill jag dela med mig av min viktigaste ritual för denna högtid: Att dra en Årsruna .     En årsruna talar om flera saker, den talar om vad nästa år kommer ha för tema. Den talar om vad som kommer vara i fokus och vad Du ska hålla för fokus under året. Och under det kommande året kommer du som drar en årsruna få uppleva många, om inte alla, runans olika sidor. Du kommer få uppleva de bra och de mindre bra, de inre prövningarna likaväl som de yttre. Du kommer se runan i allt som sker runtomkring dig.   I år har jag haft Wynja – glädjerunan – som årsruna. Det kan låta underbart och toppen men runan har också prövande sidor. I Wynja finns det naiva barnet likaväl som livsglädjen och att kunna se skönheten i världen och i livet. Det är det fokus jag har försökt hålla när saker känts svåra, jag har försökt att se skönheten och välja utifrån glädje. Och det har verkligen behövts eftersom jag har fått återuppleva och lära mig en del av barndomens misstag och p...
Skicka en kommentar
Läs mer

Pendel - pendelkarta

Jag bor i ett höghus med sju våningar + källare och som empat är det verkligen inte det lättaste. Jag får ofta känslor från ingenstans och även fysiska symptom som inte är mina. Hur vet jag att detta inte är mitt? Jo för att det försvinner när jag går hemifrån. En del försvinner inte med en gång men om jag sover borta en natt så brukar jag vakna där på morgonen och förundras över hur annorlunda jag mår jämfört med hemma, speciellt om jag som förra helgen sov hos någon som bor i hus utan grannar tätt inpå - med bara värdinnan och hennes katt. Hemma kan jag uppleva allt från humörsvängningar till smärtor i olika delar av kroppen och jag har till och med drabbats av depressiva tankar och melankoli som jag bokstavligen känt att jag måste springa ifrån (ut på promenad, helst ut till skogs) för att jag upplever att de ju inte kan vara mina. När jag sen kommer tillbaka hem så är jag beredd på att dessa energier ska finnas där och det är lite lättare att hålla de på avstånd men när jag slapp...
Skicka en kommentar
Läs mer