I en facebookgrupp jag är med i diskuteras just nu hur ens liv som häxa och relationerna till ritualer och annat magiskt arbete har förändrats genom livet.
När det gäller just ritualer så har den största förändringen för min del skett i själva känslan kring dem. I början hade jag en överdriven respekt för hur de skulle utföras, en respekt som innehöll rädsla för att göra fel. Mina syften uppnåddes allt som oftast, vilket jag tror mer berodde på att jag redan då var noga med intention och tydlighet och berodde mindre på att jag följde varenda ritualbeskrivning till punkt och pricka. Jag lyssnade redan då på min egen intuition men följde den inte alltid, utifrån rädslan att ändå göra fel. Idag vet jag att det min intuition säger faktiskt är det bästa för just mig och att jag kan lyssna på den och följa den utan att respekten för de jag ser upp till minskar.
Under åren har jag gått från att följa andras beskrivningar till punkt och pricka till att ta vara på det som resonerar med mig och sen fylla de ramarna med min egen magi. Numera så utför jag ritualer utifrån glädjen att hedra och syftet att stärka intentionen med ritualen för både mig själv och universum. När jag känner glädje i en ritual är det också lättare att följa sin intuition. Förr kände jag en rädsla och en överdiven försiktighet inför en ritual om jag bara hade ett hum om hur den skulle se ut och inte visste exakt hur allt skulle utföras och i vilken ordning. Idag känner jag en frihet i att bara ha det där lilla hummet och jag vet att en stor del av magin ligger i att följa flödet och låta saker ske. Så länge jag har en tydlig intention, ett tydligt fokus, så blir magin bara starkare av att följa flödet och låta ritualen forma sig själv.
Vandra i skönhet,
vandra i glädje,
Koala
 |
| Bilden är från Ostara/Vårdagjäningen 2016, det är min egen skuggbok ni ser uppslagen. |
När det gäller just ritualer så har den största förändringen för min del skett i själva känslan kring dem. I början hade jag en överdriven respekt för hur de skulle utföras, en respekt som innehöll rädsla för att göra fel. Mina syften uppnåddes allt som oftast, vilket jag tror mer berodde på att jag redan då var noga med intention och tydlighet och berodde mindre på att jag följde varenda ritualbeskrivning till punkt och pricka. Jag lyssnade redan då på min egen intuition men följde den inte alltid, utifrån rädslan att ändå göra fel. Idag vet jag att det min intuition säger faktiskt är det bästa för just mig och att jag kan lyssna på den och följa den utan att respekten för de jag ser upp till minskar.
Under åren har jag gått från att följa andras beskrivningar till punkt och pricka till att ta vara på det som resonerar med mig och sen fylla de ramarna med min egen magi. Numera så utför jag ritualer utifrån glädjen att hedra och syftet att stärka intentionen med ritualen för både mig själv och universum. När jag känner glädje i en ritual är det också lättare att följa sin intuition. Förr kände jag en rädsla och en överdiven försiktighet inför en ritual om jag bara hade ett hum om hur den skulle se ut och inte visste exakt hur allt skulle utföras och i vilken ordning. Idag känner jag en frihet i att bara ha det där lilla hummet och jag vet att en stor del av magin ligger i att följa flödet och låta saker ske. Så länge jag har en tydlig intention, ett tydligt fokus, så blir magin bara starkare av att följa flödet och låta ritualen forma sig själv.
Vandra i skönhet,
vandra i glädje,
Koala
Kommentarer
Skicka en kommentar