Fortsätt till huvudinnehåll

Runceremoni med Jara - Kärlek ut i väven, 18/11


Idag höll jag i den 11:e runceremonin, en ceremoni dedikerad till runan Jara. Den här ceremonin är egentligen en egen ceremoni, en årlig ceremoni för att trumma och sjunga kärlek ut i väven. I år ville alltså Jara kapa den ceremonin, eller bjuda in sig själv kanske man ska säga...

Den här ceremonin blev jag faktiskt ensam på. Det gjorde mig inget och det kom inte som någon överraskning. Väldigt många hade visat intresse och även tryck just "intresserad" på facebook-eventet, men ingen hade tryckt "kommer", så jag förväntade mig inget sällskap.

Efter att ändå ha stått några extra minuter vid tåget för att se om någon oanmäld skulle dyka upp begav jag mig till ceremoniplatsen vid sjön Trylen. Väl vid platsen så började jag med att tända ceremonielden och rena platsen, därefter öppnade jag en cirkel runt hela vindskyddet och en bra bit ut. Jag välkomnade Freja och alla andra kärleksgudinnor och -gudar som ville vara med, jag välkomnade också traktens väsen (som jag hade känt hade följt efter mig sen jag kom till området).

När elden hade tagit fart och kunde sköta sig själv en stund (utan att falna) så började jag ceremonin på samma sätt som vi börjat alla tidigare runceremonier, genom att ljuda/åkalla runorna och runan Jara specifikt. Sen tog jag fram trumman och trummade en stund och sjöng det som föll anden på. Jag kände närvaron av mina förfäder och korpen som hade följt mig till platsen cirkulerade över ceremoniplatsen hela ceremonin. Mitt i ungefär så ville trumman pausa och jag brände örter och blomblad i elden, mina offer för kärlek. Örterna var bl.a. lite eneflis som jag fått av en runelev under Naud-ceremonin och blombladen var kärlekens blomma nummer ett - ros. Jag brände torkade rosenblad i purpur, rosa och gult, de har legat på min "altarhylla" sen vårdagjämningen då jag önskade få in fler människor i mitt liv som älskar mig för den jag är. Några av rosorna hade t.o.m. legat där sen min förra Jara-ceremoni 2017.

När jag hade beundrat de brinnande örterna en stund och njutit av deras doft så tog jag åter upp trumman, jag ljudade runan jara igen tills det blev till en egen sång (eller galder skulle nog vissa kalla det) och jag kände kärlekens kraft fylla min kropp och ande, jag kände mina förfäder och andra andar runtomkring mig och jag sjöng med dem. Efter en stund kände jag att sången tonades ut och jag stod och bara trummade ett bra tag tills trummans slag blev svagare och svagare... Den här gången gjorde inte trumman något abrubt slut som för att bryta förtrollningen, den ville att vibrationen skulle kvarstå och spridas ut i väven... En vacker känsla.
Som i andakt tog jag försiktiga steg, medvetna steg, när jag la ifrån mig trumman och packade upp min lilla matsäck. Jag hade trummat utan jacka, i bara klänning fast det var 4 plusgrader (men elden och kraften värmde mig), så jag tog på mig en tunnare jacka jag hade med mig och satt och njöt av elden och atmosfären medan jag åt min matsäck.
Plötsligt som en cyklist infarande i cirkeln, som om han hade dragits dit. Han stannade tvärt, sade "Hej" med förbryllad blick, stod still en stund och bara andades innan han återfick fattningen och svängde helt om för att fortsätta sin tur tillbaka vartifrån han kom. Så kan det bli ibland, när någon i närheten behöver ta del av energierna ett slag. Ett år kom en kvinna och njöt av trummandet, först på håll och sen lite närmre. När jag hade slutat trumma frågade hon med nyfikenhet vad det var jag gjorde. Själar som möts i kosmos stora väv.

När elden nästan hade falnat på egen hand så tog jag det vatten jag hade med mig och släckte den innan jag begav mig därifrån, fylld av ny energi och harmoni.
jag tog längre tid på mig påväg tillbaka än påvägen dit. Jag stannade och kände på mossan, den är fortfarande full av liv men håller sakta på att dra sig tillbaka och somna inför vintern. Jag stannade också för att ta av mig om fötterna ett slag, jag behövde jorda mig efter ceremonin. Jag hade tagit tjockaste skorna av just den anledningen att jag skulle kunna ta av mig om fötterna en stund och sen snabbt kunna värma upp dem igen.

Nästa Kärlek ut i väven-ceremoni kommer äga rum på samma plats, samma tid - kl. 12-15 - den 17 november 2019. Det blir då femte året i rad.

Nästa runceremoni blir Pertra - runceremoni med Bergens väsen, den 5 januari.
Länk till facebookeventet: Pertra.

Vandra i skönhet,
vi vandrar med kärlek i våra hjärtan,
Koala
Etiketter:
Plats: Trylen, 136 48 Skogås, Sweden

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Runceremoni Reid med Trumresa

För en vecka sen, onsdag den 13 juni, var det dags för min fjärde öppna ceremoni. Det var den första ceremonin som jag hade fått till mig skulle äga rum inomhus, jag hade funderat på om det kanske skulle regna den aftonen när vi skulle resa med Tors runa och på dagen gjorde det faktiskt det. Om det gjorde det under själva ceremonin kan jag inte riktigt minnas men det var skönt att ha ceremonin inomhus. För ceremonin hade jag hyrt Timmerstugan i Stortorpsparken i Trångsund (Huddinge). Jag hade bara kikat in i den innan jag hyrde den och då såg den rymlig och stor ut, men när jag kom dit såg jag att det var fler bord och stolar än jag hade förstått innan. Den är helt klart som klippt och skuren för kalas för barn med stora familjer. Som tur var så var jag där en timme innan ceremonin skulle börja och jag flyttade runt bord och stolar för att skapa så mycket golvutrymme som möjligt. Att flytta runt allt var inga större problem, men däremot fick jag inte ut så mycket av utrymmet som ja...
Skicka en kommentar
Läs mer

Vintersolståndet - Att dra en årsruna

Idag vill jag dela med mig av min viktigaste ritual för denna högtid: Att dra en Årsruna .     En årsruna talar om flera saker, den talar om vad nästa år kommer ha för tema. Den talar om vad som kommer vara i fokus och vad Du ska hålla för fokus under året. Och under det kommande året kommer du som drar en årsruna få uppleva många, om inte alla, runans olika sidor. Du kommer få uppleva de bra och de mindre bra, de inre prövningarna likaväl som de yttre. Du kommer se runan i allt som sker runtomkring dig.   I år har jag haft Wynja – glädjerunan – som årsruna. Det kan låta underbart och toppen men runan har också prövande sidor. I Wynja finns det naiva barnet likaväl som livsglädjen och att kunna se skönheten i världen och i livet. Det är det fokus jag har försökt hålla när saker känts svåra, jag har försökt att se skönheten och välja utifrån glädje. Och det har verkligen behövts eftersom jag har fått återuppleva och lära mig en del av barndomens misstag och p...
Skicka en kommentar
Läs mer

Pendel - pendelkarta

Jag bor i ett höghus med sju våningar + källare och som empat är det verkligen inte det lättaste. Jag får ofta känslor från ingenstans och även fysiska symptom som inte är mina. Hur vet jag att detta inte är mitt? Jo för att det försvinner när jag går hemifrån. En del försvinner inte med en gång men om jag sover borta en natt så brukar jag vakna där på morgonen och förundras över hur annorlunda jag mår jämfört med hemma, speciellt om jag som förra helgen sov hos någon som bor i hus utan grannar tätt inpå - med bara värdinnan och hennes katt. Hemma kan jag uppleva allt från humörsvängningar till smärtor i olika delar av kroppen och jag har till och med drabbats av depressiva tankar och melankoli som jag bokstavligen känt att jag måste springa ifrån (ut på promenad, helst ut till skogs) för att jag upplever att de ju inte kan vara mina. När jag sen kommer tillbaka hem så är jag beredd på att dessa energier ska finnas där och det är lite lättare att hålla de på avstånd men när jag slapp...
Skicka en kommentar
Läs mer