Self love - första dejten

Jag hade stora planer för första dejten med mig själv. Jag tänkte klä upp mig, gå ut och äta och gå på komikershow. För är det något jag gillar så är det att skratta, så när min favoritkomiker skulle uppträda kunde jag inte låta bli att boka en biljett. Jag har varit nervös av olika skäl, det mesta har handlat om att gå ut ensam en söndagskväll och sen åka hem ensam i mörkret. Jag har pratat med mig själv och sagt att det inte är någon större skillnad mot att gå ut och träffa vänner samma tid en annan kväll i veckan och sen åka hem själv på precis samma vis. Enda skillnaden nu är att jag inte varit på platsen förut och att jag inte ”gått ut” själv på minst 9 år. Ja det är nio år sedan mitt trauma och sen dess har jag sakta men säkert återvunnit bit för bit av mitt tidigare liv, bl.a. att kunna åka till stan eller till vänner ensam och sen åka hem när det är mörkt. Dock alltid med ”min lilla vän” med mig (självförsvarssprej) och alltid den väg som för mig närmast hem. Aldrig taxi, bara tåg och buss. Aldrig hållplatser jag inte känner mig trygg på, hellre tunnelbana än pendeltåg. 9 gånger av 10 med en vän i telefonluren på hemvägen. 

Så denna kväll tänkte jag alltså både gå ut och äta själv, något jag faktiskt gjorde ibland innan mitt trauma, och gå på show (något jag inte gjort ensam tidigare alls). Jag går ofta och tar en fika med vänner och åker hem själv, men jag har ett par favoritfik och avviker sällan från dem. Om jag gör det så går jag dit med vännen jag fikar med, vi möts på en känd plats och går sen tillsammans, och när vi fikat klart går vi till tunnelbanan (eller bussen) tillsammans. Minst. Att gå på show eller dylikt har jag bara gjort en enda gång (vad jag kan minnas) sen mitt trauma, och då mötte jag upp några bekanta och sen gick vi till tunnelbanan tillsammans. 

Den stora skillnaden mellan att gå ut och äta på kvällen och ta en fika är att det serveras alkohol och jag känner mig inte ett dugg trygg bland människor som dricker alkohol. Även människor jag känner blir opålitliga när de dricker alkohol så främlingar ska vi inte tala om. Självklart är min oro lätt överdriven, det är där mitt trauma kommer in. Mitt trauma gav mig PTSD och jag gick i terapi i ungefär ett års tid, började med samtalsterapi som ledde till diagnosen, sen fick jag efter några månaders väntetid äntligen ”riktig” terapi i form av EMDR och bildterapi. Det hjälpte massor. Själva händelsen är ”avdramatiserad” och jag kan till 99% tänka på den utan att på flashbacks eller panikångest. Däremot så har jag fortfarande en del men, som t.ex. att min hjärna alltid ser det värsta tänkbara scenariot i allt. Det går åt mycket tid och energi för mig att hela tiden prata ner mig själv och förklara att det värsta inte kommer hända. Idag är jag bra på det, jag är bra på att kliva utanför bubblan och se saker från olika vinklar, men vissa saker är det svårare att göra så med. Ett exempel är när jag ska någonstans där jag inte varit förut. Hur vet jag egentligen att inte det värsta kommer hända? Min hjärna svarar att ”Det kan jag inte veta.” Det är sällan troligt att det värsta kommer hända, så jag går igenom allt som är troligare tills jag kommer fram till vad i min oro som är realistisk oro. Precis som min terapeut lärt mig. Som kvinna är det tyvärr realistiskt att inte känna sig trygg när man går ut ensam. Så är det.
Min terapeut har också lärt mig att det är helt ok att avboka, säga nej eller liknande p.g.a. realistisk oro. Jag ska inte förminska mina känslor och min oro om det finns grund för den, då ska jag istället lyssna på min inre röst och göra det som känns bäst för mig (och inte det som jag tror gör någon annan glad).

Så detta har jag alltså känt oro inför, samtidigt som dragplåstret att faktiskt ta mig ut har varit möjligheten att se min favoritkomiker live. 

På morgonen dagen för min första självdejt satt jag i valet och kvalet om jag skulle gå på showen eller inte. Det gav mig huvudvärk att försöka gå igenom hur kvällen skulle kunna se ut och få visualiseringen av detta i mitt huvud att vara så positiv som möjligt. Jag hade precis bestämt mig för att i alla fall kolla när jag måste åka hemifrån för att hinna till showen, och då fick jag ett sms. ”Showen är inställd p.g.a. sjukdom” och jag gavs valmöjligheten att boka om till ett annat angivet datum eller få pengarna tillbaka.

Jag kände både lättnad och besvikelse. Mest lättnad. Besvikelsen vägdes upp av att jag kunde boka om och se min favoritkomiker vid ett annat tillfälle. 

Så jag började istället fundera på hur jag skulle göra med min självdejt. När jag har gjort research inför detta ”projekt” har jag ofta sett hur viktigt det varit för andra att faktiskt hålla fast vid att genomföra dejten, hur stor eller liten den än må vara, för att få den där tiden att ägna åt sig själv. Så att ställa in självdejten till fördel för måsten (såna kan man alltid hitta) var en tanke som bara som hastigast flög in och ut ur mitt medvetande. 

Jag började istället ställa mig själv frågor om vad jag faktiskt skulle kunna göra för att ta hand om mig själv. Vill jag klä upp mig? Vill jag laga mat eller köpa hem? Jag känner ju mig själv hyfsat bra så jag började fundera på vad som gör mig glad och vad jag skulle uppskatta för omtanke och vilken typ av dejt som faktiskt vore bättre som första dejt än att tvinga mig själv ut på stan eller in i en miljö som är både främmande och obekväm. Många av de idéer jag bollat har varit av nyfikenhet men som egentligen skulle göra mig oerhört obekväm och alldeles för självmedveten, när jag istället vill vara bekväm och bara uppskatta mig själv och lära känna mig själv lite mer än jag gör idag. 

Jag har spenderat nästan ett årtionde med att rehabilitera mig själv och hitta mig själv igen, och nu är det dags att lära känna den person jag hittat inom mig själv. Det är dags att uppskatta henne och älska henne inifrån och ut. 

Jag känner här för att inflika att denna resa med självdejter inte har något att göra med min relation till min partner, min sambo. Relationen mellan mig och honom är fristående från relationen jag har med mig själv, men jag tror att hans och min relation kan bli ännu bättre ju mer jag lär känna mig själv och ju mer jag uppskattar mig själv. Jag vet att relationen med honom är det som gör att jag fortfarande finns här idag och att jag kommit så långt som jag gjort. Det är tack vare hans kärlek, omtanke och stöd som gör det möjligt för mig att finnas, älska, vara och gå framåt varje dag. Jag älskar honom och jag gör allt jag kan för att uppskatta och vårda den relationen och nu är det dags för mig att göra likadant med relationen till mig själv. 

Så hur blev dejten?

Dejten blev enkel, lättsam och mysig. Jag inledde med att gå och handla. Jag köpte färdigmat i frysdisken på ICA (vilket jag aldrig gör annars) eftersom jag ville göra det enkelt för mig själv, jag köpte också massor med frukt och grönt som tilltugg under kvällen. Någon gång kommer jag säkert bjuda mig själv på en tårta på en dejt, men den här gången kom jag fram till att jag vill ta hand om mig själv och hedra min kropp med nyttiga vitaminer och näringsämnen. Så jag köpte bl.a. min absoluta favoritfrukt: ananas! 🍍

Så dejten blev en enkel middag följd av en frukt-och grönttallrik, en runläggning för relationen med mig själv, en god bok (boken vi just nu läser i min bokcirkel) och örtté. Jag är supernöjd med kvällen och dejten och gick och la mig glad och nöjd. 

Jag hade från början tänkt att ha en dejt i månaden, men det var när jag tänkte slå på stort och ”gå ut” och göra något varje gång. Sen funderade jag på två gånger i månaden för att få lite mer tid för mig själv. Tills sist har jag iaf under februari bokat in nästan en kväll i veckan, då blir det kontinuerligt och jag kommer fokusera på det enkla, lättsamma och mysiga. När jag dejtat mig själv ett tag kanske jag börjar göra mer storslagna saker, jag har ju faktiskt den där komikeraftonen kvar att gå på. Jag valde ett annat datum, har fått det bekräftat och så får vi se hur det går. Det är över en månad kvar så håll en tumme. 

Några saker jag vill göra på framtida självdejter är att ha en ordentlig heldags skogsutflykt (det var länge sen nu, efter att sambon skaffade bil har det mest blivit snabbare turer ut till skogs), gå på bio och eventuellt gå på museum. 

Har du någon Bucket-list för självdejter eller egentid?

Vandra i skönhet,
upptäck skönheten hos dig själv,
Koala